Spanish, 1601-67 Spanish painter, sculptor and architect. He was an artist of rare versatility in 17th-century Spain, although his architectural work was not extensive. While he is also known for his drawings, only about 60 of these are definitely attributable to him, despite the many extant sketches with the name 'Cano' carelessly added by later hands. Unlike most of his Spanish contemporaries, such as Zurbaren or Velezquez, whose artistic styles did not outlive them, Cano's artistic legacy is measured in part by the number of artists who trained in his workshop and went on to become important masters in their own right: the painters Pedro Atanasio Bocanegra, Juan de Sevilla (1643-95) and, more distantly, Jos Risueo, and the sculptors Pedro de Mena and Jos de Mora,  Related Paintings of Cano, Alonso :. | Saint John the Evangelist-s Vision of Jerusalem | St. John the Evangelist with the Poisoned Cup a | The Vision of St Bernard | San Francisco de Borja | St.Fohn the Evangelist's Vision of the Heavenly Ferusale |
Related Artists:
Peter Fendi
1796-1842 Austrian Peter Fendi Location He was born in Vienna, Salzburg at (1796-09-04), and died in Vienna at 1842-08.
Peder Severin Kroyer
Norwegian-born Danish Painter, 1851-1909 Norwegian-Danish painter, was born in Stavanger, Norway to Ellen Cecilie Gjesdal. He is one of the best known and beloved, and undeniably the most colorful of the Skagen Painters, a community of Danish and Nordic artists who lived, gathered or worked in Skagen, Denmark, especially during the final decades of the 1800s. Krøyer was the unofficial leader of the group. The mother having been judged unfit, he was given to be cared for by Gjesdal's sister and the sister's husband. Along with the foster parents, he moved to Copenhagen soon afterwards. He began his art education at nine years of age under private tutelage, and was enrolled in Copenhagen's Technical Institute the following year. In 1870 at the age of 19 he completed his studies at the Royal Danish Academy of Art (Det Kongelige Danske Kunstakademi), where he studied with Frederik Vermehren. In 1873 he was awarded the gold medal and a scholarship. His official debut as a painter was in 1871 at Charlottenborg with a portrait of a friend, painter Frans Schwartz. He exhibited regularly at Charlottenborg throughout his lifetime. In 1874 Heinrich Hirschsprung bought his first painting from Krøyer,
tidemand
Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).